När avloppsledningar börjar läcka i en fastighet finns det två vägar framåt. Antingen river man upp golv och väggar för att byta rören, eller så lägger man in en ny struktur inuti det gamla röret. Det sistnämnda kallas relining, och tekniken har funnits i decennier.
Ändå är kunskapen om vad metoden faktiskt innebär förvånansvärt låg, även bland dem som arbetar i fastighetsbranschen. Här är fem saker som sällan lyfts fram i den offentliga debatten.
Relining kräver inget schakt i de flesta fall
Den vanligaste föreställningen om rörreparation är att marken måste grävas upp eller att golv ska bort. I verkligheten kan relining genomföras genom befintliga inspektionsluckor och anslutningspunkter.
Tekniken bygger på att en strumpa impregnerad med epoxiharts förs in i det skadade röret och sedan expanderas med tryckluft eller vatten. När hartset härdar bildas ett nytt, tätt rör inuti det gamla. Hela processen sker utan att byggnadens stomme berörs.
Det finns undantag. Är röret kraftigt deformerat eller har stora partier rasat samman kan tillgång behövas från fler håll. Men i majoriteten av fallen räcker det med den åtkomst som redan finns i byggnaden.
Metoden fungerar i de flesta rördimensioner
En annan vanlig missuppfattning är att relining bara passar för stora stamledningar. I själva verket kan tekniken användas i rör från omkring 50 millimeter i diameter och uppåt, vilket täcker både servisledningar och de flesta avloppsstammar i flerbostadshus.
Det som begränsar är inte diametern i sig utan tillgången till rörets mynningar och dess skick. Ett rör som ligger dolt bakom murverk utan lucka kräver fortfarande upptagning, oavsett teknik.
För mindre dimensioner, som enskilda lägenheters spillvattenrör, finns varianter som kallas punktrelining. Då tätas endast en specifik skada, exempelvis en spricka vid en fogpunkt, i stället för hela sträckan.
Livslängden är jämförbar med nya rör av plast
När relining diskuteras hörs ibland farhågor om att resultatet är provisoriskt eller kortlivat. Erfarenheten säger något annat. De epoxibaserade material som används i dag har en beräknad livslängd på 50 år eller mer, under förutsättning att installationen görs korrekt.
Det är samma tidsperspektiv som gäller för nya plaströr av PVC eller PP. Skillnaden ligger i att det relinede röret inte kan monteras loss och bytas ut på samma sätt som en traditionell rördragning. Å andra sidan behöver det inte bytas om det inte skadas utifrån.
Företag som Rmrelining utför avloppsrenovering i Stockholm och Uppsala med certifierade material som följer branschorganisationen Säker Vattens riktlinjer. Det innebär bland annat krav på materialprovning, dokumentation och regelbunden uppföljning av utförda jobb.
Alla byggnader kan inte relineas utan förberedelse
Relining förutsätter att röret är tillräckligt rent och fritt från hinder. Innan strumpan förs in måste ledningen inspekteras med kamera och ofta rensas mekaniskt. Rotinträngning, betongklumpar eller hopsjunkna partier måste åtgärdas först.
I äldre fastigheter, särskilt de som byggdes före 1950-talet, kan avloppssystemet vara såPass intrikat att det saknas tydliga inspektionspunkter. Då krävs kompletterande åtgärder innan relining ens kan övervägas.
Ett annat hinder är avsaknad av fall. Ligger röret plant eller med motlut fungerar varken gamla eller nya system, oavsett renoveringsmetod. Då behövs en omläggning där rörets lutning korrigeras.
Priset varierar kraftigt beroende på utförande och tillgänglighet
Den sista vanliga missuppfattningen rör kostnaden. Många tror att relining alltid är billigare än traditionell byte, men verkligheten är mer nyanserad. Priset beror på längd, diameter, antal böjar och framför allt hur lättillgängligt systemet är.
I en källare med öppna luckor och raka sträckor kan priset per meter bli lägre än vid upptagning och nydragning. Men i en fastighet där inspektionsluckor saknas eller där arbetet måste ske i etapper för att inte störa verksamheten kan totalkostnaden bli högre.
Det som ofta glöms bort i kalkylen är de indirekta kostnaderna. Upptagning innebär rivning, rörmontage, återställning av golv, målning och eventuellt omplacering av boende eller verksamhet under tiden. De kostnaderna finns inte i offerten från rörmokaren, men de belastar ändå fastighetsägaren.
- Inspektion med kamera – Kartläggning av skador och hinder
- Rensning – Mekanisk borttagning av beläggningar och rot
- Inmätning – Bestämning av strumpans längd och diameter
- Impregnering – Strumpan dränks i epoxiharts
- Installering – Strumpan dras in och expanderas
- Härdning – Materialet härdar med värme eller över tid
- Slutbesiktning – Kamerakontroll av resultatet
Metoden passar bäst i fastigheter med begränsad byggtid
Ett skäl till att relining blivit vanligare i Stockholm och Uppsala är att dessa städer har stor andel flerbostadshus där boende inte kan flyttas ut under längre tid. I sådana fall är minimerad störning viktigare än marginellt lägre materialkostnad.
Tekniken används också i offentliga byggnader som skolor, vårdhem och kommunala fastigheter där verksamheten måste pågå under renoveringen. Där väger möjligheten att arbeta etappvis tyngre än traditionella metoder, även om priset per meter blir högre.
Vad det betyder för fastighetsägare framöver
När relining blir vanligare förändras också synen på underhåll. I stället för att planera för total rördragning vart 40:e år kan fastighetsägare fundera på punktinsatser vid behov. Det kräver dock regelbunden kamerainspektion för att upptäcka skador innan de utvecklas till läckage.
Branschorganisationen Säker Vatten rekommenderar att fastigheter med rör äldre än 30 år genomför inspektion vart femte år. Att vänta tills vattenskada är synlig innebär ofta att kostnaden redan har mångdubblats.
För den som överväger relining är det värt att begära dokumentation på använt material, utförandegaranti och tillhörighet till branschorganisation. Marknaden innehåller både auktoriserade aktörer och oseriösa utövare, och skillnaden syns först långt senare.